Cosmos-nätverket består av många oberoende, parallella blockkedjor, kallade zoner, som var och en drivs av klassiska bysantinskt feltoleranta (BFT) konsensusprotokoll som Tendermint. Vissa zoner fungerar som hubbar i förhållande till andra zoner, vilket gör att många zoner kan samverka genom en delad hubb. Arkitekturen använder klassiska BFT- och proof-of-stake-algoritmer istället för proof-of-work. Cosmos kan samverka med flera andra applikationer och kryptovalutor, något andra blockkedjor inte klarar lika bra. Genom att skapa en ny zon kan man koppla in vilket blockkedjesystem som helst i Cosmos-hubben och flytta token fram och tillbaka mellan dessa zoner, utan behov av en mellanhand.

Även om Cosmos Hub är en distribuerad liggare för flera tillgångar finns det en särskild inhemsk token som kallas atom. ATOM har tre användningsområden: som en mekanism för att förhindra spam, som stakingtoken och som röstningsmekanism i styrningen.

Som en mekanism för att förhindra spam används ATOM för att betala avgifter. Avgiften kan vara proportionell mot den mängd beräkning som transaktionen kräver, liknande Ethereums koncept "gas". Avgiftsfördelningen sker inom protokollet, och en protokollspecifikation beskrivs här.

Som stakingtoken kan ATOM "bindas" (bond) för att tjäna blockbelöningar. Cosmos Hubs ekonomiska säkerhet är en funktion av den mängd ATOM som stakas. Ju mer ATOM som ställs som säkerhet, desto mer står på spel och desto högre blir kostnaden för att angripa nätverket. Ju mer ATOM som är bundet, desto större blir alltså nätverkets ekonomiska säkerhet.

ATOM-innehavare kan styra Cosmos Hub genom att rösta om förslag med sin stakade ATOM.